10 skivor
Jag satt och tänkte att jag aldrig har skrivit en skivrecension. Så jag tänkte skriva en. Det blev inte bra alls... så jag bestämde att jag skulle skriva om några skivor som betyder mycket för mig istället. Det har jag gjort nu. Det tog lång tid... och jag började fundera på varför jag skrev allt det. Vem kommer att bry sig? De flesta läser nog bara den här texten och lite om första skivan och sen bläddrar de snabbt förbi och iväg till nästa blogg.
Så jag tänkte ta bort texten. Men.. nu har jag ju ändå skrivit om alla skivorna... så då kan jag ju lika gärna lägga upp det här som jag tänkte från början...
Jaja, jag vet inte varför... men här har jag iaf skrivit om 10 skivor som jag tycker är bra. Det är inte recensioner, ingen är dum om han/hon inte håller med, genrer stämmer inte - det är mina egna åsikter (och fackplaceringar), det låter inte som jag skriver här - det låter som det ni hör när ni lyssnar på det, det är inte... äsch... det är ingenting viktigt, det är bara det här:
Mr Bungle - California
Någon skrev att Mike Pattons musik låter som en tropisk sjukdom. Det tycker jag va en ganska fin beskrivning. Mike Patton är knäpp, galen, skruvad... men han är dessutom en grym musiker å en fantastiskt sångare. På den här skivan trängs i stort sett alla musikstilar man kan komma på. Gärna flera stilar i en och samma låt... Skivan börjar ganska lugnt med lite hawaii-influenser i första spåret. I andra låten kommer galenskapen fram och sen fortsätter skivan i galenskapens tecken. Vi får höra dragspels-metal och techno-polka, speldosor, finstämda ballader och lite allmän knasrock... Mr Bungle är inte ett band man tröttnar på. För hela tiden dyker det upp nya galna saker. Dessutom finns det refränger man kan sjunga med i! Ojoj, kanonskiva...
Bästa låt: Ingen aning...
Mattias Alkberg BD - Tunaskolan
Alkberg kan inte sjunga - men han kan nödrimma bättre än både Per Gessle och Magnus Uggla! Det här är en finfin indiepop/rock/punk-skiva. Den var nominerad till "årets manliga" på Grammisgalan, men Alkberg tackade nej för han tyckte inte att skivan är särskilt manlig... Hursomhelst. Det va den här skivan som fick mig att komma in på andra artister som inte kan sjunga... t ex Håkan Hellström... den fick mig även att upptäcka Alkbergs andra band: the Bear Quartet, som jag tycker är Sveriges mest underskattade band. De har släppt 14 album på 17 år och ingen har hört talas om dem...
Bästa låt: Matti & Angelica. Den handlar om längtan efter och kärleken till deras barn som snart ska födas.
The Mars Volta - De-loused in the comatorium
Jag lyssnade på en låt med The Mars Volta. Fattade ingenting. Läste en intervju. Fattade ingenting. Läste en skivrecension. Började ana att det kunde finnas något intressant i musik. Lyssnade på den där låten igen. Fattade ingenting. Läste en ny intervju och en ny recenscion. Det kändes spännande igen. Lyssnade på den där låten än en gång och laddade ner två nya. Det var väl bra? Eller? Hm, jag fattade nog ingenting egentligen.
En kväll kom jag på mig själv med att nynna på en av deras låtar i duschen. Dagen efter beställde jag skivan. Lyssnade igenom den två gånger på samma dag. Började fatta. Lyssnade på skivan 10 gånger till och sen var jag fast! Det kan vara världens bästa skiva! Så fort jag inte kommer på vad jag ska lyssna på så blir det den här. Den blir aldrig gammal eller tråkig.
Lååånga låtar. Låtar med 8 min långa gitarrsolon. Skumma vändningar. Skumma rytmer. Fantastisk sångare! Texterna handlar om... ingen aning. Det vet inte ens sångaren själv enligt intervjuer...
Bästa låt: man märker inte när en låt slutar och en ny börjar...
Rage Against The Machine - Rage Against The Machine
Den här skivan har väl alla redan? En riktig klassiker. Faith No More uppfann rapmetalen i slutet av 80-talet men det var RATM som gjorde den stor. Sen kom Coal Chamber, Red Hot Chili Peppers... och därefter kom Korn, Limp Bizkit, Slipknot... men vad är de banden mot RATM? Just det... ingenting.
Energi. Det är nog det enda ordet man behöver när man beskriver RATM.
Bästa låt: Know your enemy eller Bullet in your head.
Meshuggah - Chaosphere
En rysk stridsvagn från Sibirien krockar med en matteprofessor från Norrland? Mja, det va väl ingen bra liknelse? Eller? Men den här gruppen är sjuk. Man vet inte om de spelar i takt eller i otakt. Men väldigt trevliga är dom iaf...
Jag såg dem live en gång. Gitarristerna headbangar i en takt. Trummisen spelar nåt helt annat och sångaren har en egen takt som han går efter. Lite skumt kanske... Men bättre musiker finns nog inte i Sverige.
Bästa låt: Corridor of chameleons
Shout Out Louds - Howl Howl Gaff Gaff
Indiepop kan nog inte bli bättre. Det handlar om det vanliga... ångest, kärlek, ensamhet, längtan... Bandet har en riktigt bra sångare och trevliga lekfulla melodier. Jag tror faktiskt att det här är en av de bästa skivorna jag har som är släppt av ett svenskt band.
Bästa låt: Shut your eyes
The Dillinger Escape Plan - Miss Machine
Full fart framåt! Gitarrslingor i bakgrunden som man upptäcker 10e gången man lyssnar på skivan. En grizzlybjörn på sång, som dessutom kan sjunga riktigt fint när han vill det. Konstiga taktbyten. Konstiga infall. Refränger som sätter sig efter andra lyssningen. Världen galnaste gitarrist på scen. Bästa skivan 2004. Va det nåt mer...?
Bästa låt: Highway Robbery
Wolfmother - Wolfmother
Led Zeppelin heter bandets största idoler. Det hörs. bandet vill leva på 70-talet. Det syns och hörs. bandet är bra. Det är bra! Skivan gick varm hemma hos mig inför förra årets Hultsfredsfestival, och när det äntligen var dags för dem så kom de ut på scenen och gjorde festivalens bästa spelning! Efter det har jag lyssnat ännu mer på den... Om föregående skivor har verkat lite skumma i det här blogginlägget, så kanske Wolfmother kan vara nåt som är mer för vanligt folk...
Tool - Ænima
Det är mörkt. Det är ångest. Det är Tool. Maynard James Keenan kan verkligen sjunga och det visar han på det här albumet som går i moll hela vägen. Tror jag iaf... jag kan ju inget som sånt, men det lät häftigt att säga så...
Jag vet inte vad jag ska säga om den här skivan. Den är skum... men bra!
Bästa låt: Vet inte. Låtarna går in i varandra. Man kan glömma bort att man lyssnar på skivan. Det är vägg av ljud i bakgrunden och plöstligt blir det tyst. Då har det nästan gått en timme. Så det är svårt att veta vilka låtar som är bra...
Sigur Rós - Ágætis Byrjun
De sjunger på isländska ibland och det påhittade språket hoppländska ibland. Sigur Rós spelar storslagen, långsam, finstämd musik med symfoniorkestrar... Det är kanske ingenting man lyssnar på i bilen, men jag brukar kasta i en skiva med dom när jag e hemma och gör ingenting. De har en ny skiva på gång och ska snart turnéra i Europa. Tyvärr spelar de i USA när Hultsfred är, men jag hoppas de kommer till Sverige nån gång efter festivalen.
Färdigsvamlat.
Så jag tänkte ta bort texten. Men.. nu har jag ju ändå skrivit om alla skivorna... så då kan jag ju lika gärna lägga upp det här som jag tänkte från början...
Jaja, jag vet inte varför... men här har jag iaf skrivit om 10 skivor som jag tycker är bra. Det är inte recensioner, ingen är dum om han/hon inte håller med, genrer stämmer inte - det är mina egna åsikter (och fackplaceringar), det låter inte som jag skriver här - det låter som det ni hör när ni lyssnar på det, det är inte... äsch... det är ingenting viktigt, det är bara det här:
Mr Bungle - California
Någon skrev att Mike Pattons musik låter som en tropisk sjukdom. Det tycker jag va en ganska fin beskrivning. Mike Patton är knäpp, galen, skruvad... men han är dessutom en grym musiker å en fantastiskt sångare. På den här skivan trängs i stort sett alla musikstilar man kan komma på. Gärna flera stilar i en och samma låt... Skivan börjar ganska lugnt med lite hawaii-influenser i första spåret. I andra låten kommer galenskapen fram och sen fortsätter skivan i galenskapens tecken. Vi får höra dragspels-metal och techno-polka, speldosor, finstämda ballader och lite allmän knasrock... Mr Bungle är inte ett band man tröttnar på. För hela tiden dyker det upp nya galna saker. Dessutom finns det refränger man kan sjunga med i! Ojoj, kanonskiva...
Bästa låt: Ingen aning...
Mattias Alkberg BD - Tunaskolan
Alkberg kan inte sjunga - men han kan nödrimma bättre än både Per Gessle och Magnus Uggla! Det här är en finfin indiepop/rock/punk-skiva. Den var nominerad till "årets manliga" på Grammisgalan, men Alkberg tackade nej för han tyckte inte att skivan är särskilt manlig... Hursomhelst. Det va den här skivan som fick mig att komma in på andra artister som inte kan sjunga... t ex Håkan Hellström... den fick mig även att upptäcka Alkbergs andra band: the Bear Quartet, som jag tycker är Sveriges mest underskattade band. De har släppt 14 album på 17 år och ingen har hört talas om dem...
Bästa låt: Matti & Angelica. Den handlar om längtan efter och kärleken till deras barn som snart ska födas.
The Mars Volta - De-loused in the comatorium
Jag lyssnade på en låt med The Mars Volta. Fattade ingenting. Läste en intervju. Fattade ingenting. Läste en skivrecension. Började ana att det kunde finnas något intressant i musik. Lyssnade på den där låten igen. Fattade ingenting. Läste en ny intervju och en ny recenscion. Det kändes spännande igen. Lyssnade på den där låten än en gång och laddade ner två nya. Det var väl bra? Eller? Hm, jag fattade nog ingenting egentligen.
En kväll kom jag på mig själv med att nynna på en av deras låtar i duschen. Dagen efter beställde jag skivan. Lyssnade igenom den två gånger på samma dag. Började fatta. Lyssnade på skivan 10 gånger till och sen var jag fast! Det kan vara världens bästa skiva! Så fort jag inte kommer på vad jag ska lyssna på så blir det den här. Den blir aldrig gammal eller tråkig.
Lååånga låtar. Låtar med 8 min långa gitarrsolon. Skumma vändningar. Skumma rytmer. Fantastisk sångare! Texterna handlar om... ingen aning. Det vet inte ens sångaren själv enligt intervjuer...
Bästa låt: man märker inte när en låt slutar och en ny börjar...
Rage Against The Machine - Rage Against The Machine
Den här skivan har väl alla redan? En riktig klassiker. Faith No More uppfann rapmetalen i slutet av 80-talet men det var RATM som gjorde den stor. Sen kom Coal Chamber, Red Hot Chili Peppers... och därefter kom Korn, Limp Bizkit, Slipknot... men vad är de banden mot RATM? Just det... ingenting.
Energi. Det är nog det enda ordet man behöver när man beskriver RATM.
Bästa låt: Know your enemy eller Bullet in your head.
Meshuggah - Chaosphere
En rysk stridsvagn från Sibirien krockar med en matteprofessor från Norrland? Mja, det va väl ingen bra liknelse? Eller? Men den här gruppen är sjuk. Man vet inte om de spelar i takt eller i otakt. Men väldigt trevliga är dom iaf...
Jag såg dem live en gång. Gitarristerna headbangar i en takt. Trummisen spelar nåt helt annat och sångaren har en egen takt som han går efter. Lite skumt kanske... Men bättre musiker finns nog inte i Sverige.
Bästa låt: Corridor of chameleons
Shout Out Louds - Howl Howl Gaff Gaff
Indiepop kan nog inte bli bättre. Det handlar om det vanliga... ångest, kärlek, ensamhet, längtan... Bandet har en riktigt bra sångare och trevliga lekfulla melodier. Jag tror faktiskt att det här är en av de bästa skivorna jag har som är släppt av ett svenskt band.
Bästa låt: Shut your eyes
The Dillinger Escape Plan - Miss Machine
Full fart framåt! Gitarrslingor i bakgrunden som man upptäcker 10e gången man lyssnar på skivan. En grizzlybjörn på sång, som dessutom kan sjunga riktigt fint när han vill det. Konstiga taktbyten. Konstiga infall. Refränger som sätter sig efter andra lyssningen. Världen galnaste gitarrist på scen. Bästa skivan 2004. Va det nåt mer...?
Bästa låt: Highway Robbery
Wolfmother - Wolfmother
Led Zeppelin heter bandets största idoler. Det hörs. bandet vill leva på 70-talet. Det syns och hörs. bandet är bra. Det är bra! Skivan gick varm hemma hos mig inför förra årets Hultsfredsfestival, och när det äntligen var dags för dem så kom de ut på scenen och gjorde festivalens bästa spelning! Efter det har jag lyssnat ännu mer på den... Om föregående skivor har verkat lite skumma i det här blogginlägget, så kanske Wolfmother kan vara nåt som är mer för vanligt folk...
Tool - Ænima
Det är mörkt. Det är ångest. Det är Tool. Maynard James Keenan kan verkligen sjunga och det visar han på det här albumet som går i moll hela vägen. Tror jag iaf... jag kan ju inget som sånt, men det lät häftigt att säga så...
Jag vet inte vad jag ska säga om den här skivan. Den är skum... men bra!
Bästa låt: Vet inte. Låtarna går in i varandra. Man kan glömma bort att man lyssnar på skivan. Det är vägg av ljud i bakgrunden och plöstligt blir det tyst. Då har det nästan gått en timme. Så det är svårt att veta vilka låtar som är bra...
Sigur Rós - Ágætis Byrjun
De sjunger på isländska ibland och det påhittade språket hoppländska ibland. Sigur Rós spelar storslagen, långsam, finstämd musik med symfoniorkestrar... Det är kanske ingenting man lyssnar på i bilen, men jag brukar kasta i en skiva med dom när jag e hemma och gör ingenting. De har en ny skiva på gång och ska snart turnéra i Europa. Tyvärr spelar de i USA när Hultsfred är, men jag hoppas de kommer till Sverige nån gång efter festivalen.
Färdigsvamlat.
Kommentarer
Postat av: Linus
Så vitt jag vet så handlar De-loused in the comatorium om en kille som hamnar i coma och upplever väldigt mycket konstiga saker.
Skivan är iaf skriven efter hans dagbok han skrev när han vaknade, Tror det ska vara sant faktiskt.
Trackback
